Roman
Lina Sjöberg
Fäboden
Natur & Kultur
Uppsalaförfattaren Lina Sjöberg är tillbaka efter flera års tystnad. I sin comeback har hon sökt sig till en av de mest arketypiska berättelser man kan tänka sig: den ensamma människan i kamp för sin överlevnad. Sjöbergs "Fäboden" relaterar starkt till både Daniel Defoes "Robinson Kruse" från 1719 och Marlen Haushofers "Väggen" från 1963 – kanske framför allt då den senare.
I "Fäboden" reser Lina Sjöbergs huvudperson ut till ett skogsskifte i Dalarna tillsammans med sina vuxna barn. På fastigheten finns en gammal fäbod som tillhört huvudpersonens före detta make – tillika barnens pappa – som nyligen dött. Huset ska tömmas, minnen ska minnas. Och katten är med – precis som hos Haushofer. Men det som är tänkt som en kort dagsutflykt förvandlas rätt snart till en kamp för överlevnad i väglöst land där mobiltelefonerna snart är urladdade och hösten snabbt närmar sig.
Den här berättelsen – om människans utsatthet och uppfinningsrikedom i en kris – är på ett plan väldigt icke-originell. Bortsett från de ovannämnda litterära klassikerna möter vi samma grepp gång på gång i Hollywoodfilmer – i Ridley Scotts "The martian" från 2015 eller Robert Zemeckis "Cast away" från 2000. Kanske kan P. C. Jersilds "Efter stormen" från 1982 få representera genren i svensk litteratur. Lina Sjöberg hanterar greppet mästerligt och skrämmande realistiskt. Det är lätt att föreställa sig själv i den situation som uppstår.
En förutsättning för att den här typen av berättelsen ska fungera är att vi som läsare sympatiserar med eller identifierar oss med huvudpersonen, och det är kanske här som Lina Sjöbergs berättelse fungerar bäst. Huvudpersonen är både svag och stark, energisk och maktlös. Hon har inga superkrafter eller underbara överlevnadsinstinkter – hon är en pensionär som längtar hem till sin lilla lägenhet i Sala och efter att bli sedd av sina barn. Kampen för överlevnad är inte en mognadsprocess som hos Robinson Kruse eller Tom Hanks rollfigur i "Cast away". Kampen i boken är i stället människans kamp mot naturen. Det är skogen som är hotet mot huvudpersonens överlevnad, men det är också skogen som gör att hon kan överleva. Och skogen hotas av människans rovdrift. Skövlingen är en förutsättning för att vi ska slippa kämpa för överlevnad. Liv mot liv. Människan mot skapelsen. Lina Sjöberg är teolog och hela berättelsen är en berättelse om människans främlingskap i skapelsen. Det är spännande och riktigt omskakande.