Roman
Ida Therén
Det osynliga templet – En vision om Hilma af Klint
Natur & Kultur
Just nu är Hilma af Klint hett stoff – eller rättare sagt extra hett. Bland annat pågår en strid i den stiftelse som har hand om hennes verk om huruvida de så kallade Tempelverken är en konst för alla eller enbart bör visas för andligt engagerade.
Ida Theréns bok "Det osynliga templet – En vision om Hilma af Klint", är ett av tecknen i tiden på att den under sin livstid marginaliserade Hilma af Klint (som en tid bodde i Uppsala) äntligen lyfts upp ur tystnaden. Texten är dessvärre obegriplig för den som inte redan är inläst på konstnären, på teosofin som Hilma omhuldade och på den andevärld som spelar så viktig roll vid tillkomsten av Tempelverken.
Boken kallas "vision", men visar sig vara en medioker roman byggd på fakta. Blixtsnabbt kastas man mellan de platser och människor som spelade viktiga roller i Hilmas liv. Det är knappt den invigde hänger med.
Men Ida Theréns porträtt av konstnären är starkt. Fram träder olika bilder; dels den av en småttig själ, maktlysten och okänslig i relationen med andra, dels den av den åldrande Hilma, trött och uppgiven och inställd på besvikelser.
I bokens inledning är det 1928. 65-åriga Hilma är i London. Hon, friherrinnan, vilar sig mellan lakan, medan hennes partner, sköterskan Thomasine, kommen ur "en släkt av pigor", packar upp. Snart ska några av Hilmas Tempelmålningar visas för första gången. Och sista. De hänger i ett litet rum på en spiritistkonferens. Ingen bryr sig.
I dag är hon en av våra mest omtalade konstnärer från förra seklet.