Roman
Malin Lindroth
En annan doktor Glas
Norstedts
När har en person rätt att beröva en annan människa livet? Frågan ställer sig Hjalmar Söderberg i sin klassiska dagboksroman "Doktor Glas" och landar i ett kusligt svar: att omständigheterna kan vara sådana att ett mord blir, om inte rättfärdigat, så i alla fall en rationell och nödvändig handling. Den frågan vrider också Malin Lindroth åt till en mindre gymnasial men kanske mer aktuell variant i sin nya roman "En annan doktor Glas". Hur går det till när ett kollektiv beslutar att göra sig av med en person?
Romanen är den senaste i en rad Söderberg-parafraser som förra årets "Helga" och "Fru Gregorius". Till skillnad från nämnda verk vilka spinner vidare på Söderbergs figurer är dock "En annan doktor Glas" en fiktiv skildring av Söderberg själv, kretsen kring honom och hans fru Märta som placerades på mentalsjukhuset Långbro. Romanen följer en namnlös berättare som 19 år gammal flyttar till Stockholm och blir notisjägare – dåtidens evigt visstidsanställda inom media. I hopp om att en dag bli en journalist i klass med Célie Brunius, Elisabeth Krey Lange och Ellen Rydelius (nyligen skildrade i Fatima Bremmers "Ligan") inleder hon en affär med sin redaktör, vilket får ett våldsamt slut när han tröttnar och lämnar henne på en parkbänk mitt i vintern, varpå hon till slut också plockas in på Långbro. Det är där som hon möter Märta Söderberg.
Först när berättaren nästlar sig in i det söderbergska hemmet får romanen sitt verkliga driv. Hon introduceras till författarens innersta krets, läser "Doktor Glas" och blir besatt av att ta reda på vem som utgör förlagan. Där blir romanen en psykologisk thriller, paranoid och klaustrofobisk. I stället för att skriva en enkel pusseldeckare gör Malin Lindroth det snyggare draget och låter den förbli en skildring av hur det drabbar en individ att berövas makten över sig själv och hur makt opererar – genom konsensus. Beslut tas inte, snarare uppstår de ur intet.
Det är också den mest tacksamma tiden för en sådan här roman, när maktkritik varit på modet i över ett decennium och en kår av kritiker och kulturarbetare, kunniga i sin Michel Foucault, instinktivt tar de utstöttas och frihetsberövades perspektiv. Det är en mindre modig roman än, säg, Katarina Frostensons "F" som väcker liknande frågor om en faktiskt avskydd person. Men inget ont mot Malin Lindroth. "En annan doktor Glas" är en välkommen nyhet i en snabbt växande Söderberg-kanon.