Kommunalrådet Tobias Smedberg (V), ordförande i äldrenämnden, visar tydligt att han inte förstår vad politiskt ansvarstagande betyder. När kommunens revisorer ger nämnden ett kraftfullt underkänt för 2024 (UNT 14/4) börjar han prata om nästa val, om strukturella brister som funnits kvar sedan tidigare. ”Jag hoppas att väljarna förstår att vi gör allt för att det inte ska hända igen”, säger han.
”Basala frågor i omsorgen om äldre såsom trygghet och säkerhet [har] inte upprätthållits”, skriver kommunrevisionen. Det handlar alltså om larmen om övergrepp i hemtjänsten från Elsa och ”Siv” som inte togs på allvar, om ett fortsatt förhalande och en överslätande attityd från toppolitikerna.
Först efter UNT:s granskning av fallen reagerade man, men motsatte sig en extern granskning, trots stark kritik från oppositionen och även från fackförbundet Kommunal. Till slut gick det inte och i mars i år kom slutsatserna från revisionsföretaget KPMG: Bristerna är "väsentliga" och "har inneburit allvarlig skada för medborgare" och har "påverkat allmänhetens förtroende för Uppsala kommun i stort och hemtjänsten i synnerhet".
Kommunrevisionen går helt på granskarnas linje och kommunfullmäktige ska den 28 april ta ställning till om äldrenämnden beviljas ansvarsfrihet. Det betyder inte automatiskt att ledamöterna sparkas, de kan få sitta kvar med ”tydliga instruktioner”. Men dilemmat löses förstås om ledamöterna avgår självmant, vilket flera i oppositionen säger sig vara beredda att göra.
Ordföranden Tobias Smedberg fortsätter dock att ducka. Efter granskningen i mars skulle han "luta sig mot rapporten och ta ansvar". Han delar nu inte heller kommunrevisionens bedömning: ”Inget löser sig för att man sparkar en nämnd för strukturella brister som finns i alla kommuner”, säger han.
Ord som ”granskning” och ”ansvarsutkrävande” har kanske devalverats av rikspolitiken där exempelvis misstroendevotum och KU-anmälningar ofta haft drag av taktiskt politiskt spel.
Kommunala nämnder och förvaltningar är nära medborgarna i en kommun, nära medborgarnas mest utsatta vardag i förskola, skola, socialtjänst och äldrevård. Om det går riktigt snett och de ansvariga tittar bort är det som att det aldrig har hänt.
Det som hände Elsa, ”Siv” och deras anhöriga i fjol hände verkligen, på riktigt. Om detta inte får några som helst konsekvenser för chefer eller ansvariga politiker är det som ytterligare ett övergrepp, med en förvaltning och en nämnd som jobbar på med ”åtgärder om ökad säkerhet för de äldre”. Äldrenämnden bör alltså erkänna missgreppen och ställa sina platser till förfogande.