Så mycket plats för fotgängare som möjligt och så lite plats som möjligt för bilar borde vara målet för Dragarbrunnsgatan.
Å ena sidan är det en fantastisk tillgång att Dragarbrunnsgatan är fullständigt smockfull med p-hus. Det finns knappt ett kvarter längs med gatan som inte har begåvats med minst ett garage under markplan.
På så sätt är det faktiskt lätt att både ta bilen in till centrala Uppsala och att hitta en parkering – trots att antalet gatuparkeringar är försvinnande få. Dessutom kommer man en bit på vägen mot ett centrum på fotgängarnas och cyklisternas villkor när bilarna stuvas undan under jord. Det är visserligen inte gratis att parkera i p-husen, men för kortare besök blir notan inte särskilt hög.
Samtidigt är pärlbandet av p-hus också Dragarbrunnsgatans förbannelse. Utan dem hade den med lätthet kunnat omvandlas till en renodlad gågata och Uppsalas centrum hade med ens blivit mycket större.
För även om halvmesyren gåfartszon har lett till ett uppsving för kvarteren, ett tjugotal restauranger ligger längs med gatan (UNT 16/3), hindrar den fortfarande områdets utveckling. Hur skulle det då bli helt utan bilar?
Tyvärr lär bilarna aldrig helt försvinna från gatan. Tacka parkeringshusen för det. De är ju nämligen byggda då det fortfarande var en vanlig gata och det inte fanns samma tankar på ett bilfritt centrum.
Därför är alla entréerna till parkeringsgaragen vända just mot Dragarbrunnsgatan. Hade man byggt p-husen nu, hade man nog låtit in- och utfarterna gå upp mot andra gator, just för att verkligen kunna mota bort privatbilismen från denna del av centrum.
På sätt och vis är det lätt att förstå gatu-och samhällsmiljönämndens ordförande Rafael Waters (S) när han slår fast att ”det är ändå inte aktuellt att göra gatan bilfri”.
Men det kommunala projektet Dragarbrunnsgatan 2.0, som bland annat har som mål att skapa ”en attraktiv och tillgänglig gata där genomfartstrafik begränsas” bör göra just det. Trots Waters ord. Alltså se hur man så långt det är möjligt, utan att stoppa varutransporter och begränsa tillgången till p-husen, kan mota bort bilarna från gatan.
Trots att Uppsala är Sveriges fjärde största kommun och gärna kallar sig storstad är nämligen centrum nästan pinsamt litet. Flanörerna och butiker får hålla till godo med 1,5 gågata. Visste man inte bättre skulle man tro att man var i Borås eller Eskilstuna.
Nyckeln till en attraktiv stadskärna som är något mer urban än valfri mellanstor svensk kommuns ”city”, är en större yta där bilarna tar mindre plats.
Så Dragarbrunnsgatan borde verkligen vara bilfri. I alla fall så mycket det bara går.