Parkering väcker känslor. I princip förstår alla att bilanvändandet måste strypas i hållbara städer. Och att höjda parkeringsavgifter är en självklar metod. Men det måste förstås paras med tätare kollektivtrafik. Inte heller kan man plötsligt höja avgiften med många hundra procent som i Ulleråker och Rosendal (UNT 27/5). Då är det slut på förståelsen.
Uppsala kommuns kraftiga höjning, som preliminärt sker under hösten, sammanfaller med begränsad framkomlighet på grund av spårvägsbygget, särskilt i de nämnda områdena och de omgivande stadsdelarna. Vägbyggen har inget direkt samband med p-avgifterna, men bidrar förstås till att invånarna känner sig trängda.
De flesta har bil för att de måste. Om man bortser från Stockholms innerstad är den nödvändig för transporter i vissa skeden av livet, exempelvis när matinköpen är som störst och kvällsaktiviteterna som flest. Ser man bara bilen som bekvämlighet och ett nöje blir det ett väldigt dyrt sådant, alldeles oavsett parkeringskostnad.
Det må så vara att taxorna i Uppsala inte höjts på tio år. Priset ingår i kalkylen för den som flyttar hit och boendebudgeten har redan fått justeras på grund av räntehöjningar som lett till högre månadsavgifter i bostadsrätter och hyreshöjningar för hyresrätterna. Även andra kostnader har skjutit i höjden och då är inte 75 procent högre avgift för boendeparkering eller sju gånger högre timpris någon liten sak. Särskilt som inte servicen och framkomligheten förbättrats, snarare tvärtom.
Förutom ”prisjusteringarna” finns kloka tankar i Uppsala kommuns nya zoner. Gatorna ska inte vara uppställningsplats för bilar som inte används utan p-platserna i bostadsområden bör cirkulera mellan besökarna. Att det blir en dominoeffekt av nya avgifter i ett område säger också något om kostnadens betydelse. Att bo i Rosendal och parkera i Norby är knappast bekvämt.
Nya regler kommer att innebära missförstånd och det är sannolikt att antalet p-böter också går upp. Besökare utifrån möter redan krångel med avstängningar. Faran av att få med sig en böteslapp hem också borde leda till en mindre övernitisk övervakning, samtidigt som tendenserna till angiveri kan få vila. Besöksstaden Uppsala har tillräckliga problem ändå.
Parkering väcker känslor. Nyheten att en chef på Akademiska parkerade gratis (UNT 21/5) väckte ett ramaskri bland övriga anställda som fått se sina avgifter höjas. Parkering är hårdvaluta, hemma och på jobbet, och så ska det förstås vara i en hållbar stad. Ta det lite varsamt med avgiftshöjningarna bara.