Beskedet att kommunens egna revisorer inte ville att äldrenämndens ledamöter beviljas ansvarsfrihet var en politisk bomb (UNT 14/4). Först underkändes politikernas agerande under och efter hemtjänstskandalen av en extern granskning, nu också av de egna granskarna.
Svaret från Tobias Smedberg (V), kommunalråd och äldrenämndens ordförande, och därmed ytterst ansvarig för verksamheten: En axelryckning.
Inför äldrenämndens sammanträde 16 april kommenterade han det hela med att det handlade om ”strukturella brister som finns i alla kommuner”. Det vill säga, lite hårdraget, att det skulle vara kommunal vardagsmat att äldre våldtas av hemtjänstpersonal, att ansvariga chefer slår dövörat till och att ansvariga politiker sedan in i det längsta i praktisk handling förminskar och förhalar.
Den politiska oppositionens agerande står i bjärt kontrast till Smedbergs agerande. Trots att man inte är en del av majoriteten i nämnden och trots att man hela tiden har suttit på ett informationsunderskott i förhållande till Smedberg och de rödgröna, väljer företrädarna för Moderaterna, Kristdemokraterna, Centern och Liberalerna att lämna sina uppdrag.
Det är ett långt rimligare agerande. För trots att man sitter i opposition är nämnden kollektivt ansvarig för det som inträffat.
Till UNT utvecklar Centerns Karin Thalén partiernas beslut: ”Under nuvarande förvaltningsledning och majoritetsstyre tycker vi inte att vi kan verka, och därför ställer vi våra platser till förfogande.”
Företrädarna för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i äldrenämnden väljer dock att inte avgå. Och ordförande Tobias Smedberg vill inte ens ge några kommentarer om detta till UNT. Enligt honom är det uppenbarligen fortfarande bara en fråga om ”strukturella brister som finns i alla kommuner”.
Vad Smedberg och de rödgröna ger uttryck för är en sällsynt dålig kombination av högmod och politiskt tunnelseende. Oviljan att erkänna att man har gjort fel och oförmågan att inse hur ens agerande uppfattats utanför stadshusets korridorer har varit genomgående ända sedan UNT för första gången rapporterade om övergreppen som begåtts mot Elsa. De senaste turerna bara befäster denna bild.
I Smedbergs fall bidrar det till att solka ner hans politiska eftermäle. Han har tidigare förklarat att han inte är intresserad av att vara kommunalråd efter nästa val. Mitt intryck är att han är en hygglig person som både i opposition och majoritet har företrätt Vänsterpartiets politiska åsikter på ett rimligt sätt. Det borde också vara så man minns hans kommunalpolitiska gärning.
Men genom att agera som han gör just nu är det detta, och just ingenting annat, man kommer att minnas. Vill verkligen Smedberg att hans eftermäle, rättvist eller ej, ska vara politikern som inte tog hemtjänstskandalen på allvar?
Det som verkligen är typiskt för många svenska kommuner är inte sexuella övergrepp inom hemtjänsten, utan det politiska tunnelseende som Smedberg och majoriteten gång på gång ger uttryck för.
Man gör formellt allt rätt och agerar också på ett sätt som känns rimligt för de närmast sörjande i stadshuset. Men man ser eller förstår inte hur radikalt annorlunda väljarna uppfattar situationen. Och om eller när man gör det, är man för stolt för att erkänna att man har gjort fel.
Tobias Smedberg och de övriga rödgröna har dock fortfarande chansen att släppa prestigen och göra det rätta. 28 april ska kommunfullmäktige besluta om ansvarsfrihet för äldrenämndens ordförande. Fram till dess finns alla möjligheter att ändra sig, avgå och rädda det egna eftermälet.