Det är vanskligt att säga att Uppsalaborna är emot spårvägen som börjat byggas. Visserligen hörs hela tiden och överallt omdömet om ”vansinnet” som ska frakta folk, oklart vilka, från en obefintlig station i en obefintlig stadsdel via Gottsunda och Ultuna in till stan. Är det inte träden vid Fågelsången är det de talrika och ändlösa avstängningarna. Inte minst är det ekonomiskt vansinne i en kommun med andra behov som länge varit eftersatta. Säger man.
Det är vanskligt, förstås, eftersom motståndet hörs så pass starkt. Det kan mycket väl vara så att en tyst majoritet ser fram emot den nya kapacitetsstarka kollektivtrafiken för ett växande Uppsala. Vi har ju dessutom röstat för spårvägen i valen till kommunfullmäktige och haft alla möjligheter att backa ur. Eller?
Jag formulerar om påståendet. Uppsalaborna är tagna på sängen av spårvägsbygget. Projektet har funnits där i bakhuvudet länge, men det har ständigt stött på problem. Spårvagnarna har närmast varit en slagpåse i politiska- och rättsinstanser. Dessutom har verkligheten förändrats, ekonomin, befolkningen, bostadsfrågan. Och så plötsligt rivs gatorna upp hösten 2024.
Uppsala kommun har skött allt formellt rätt, alltsedan 2010 då spårväg (och spårtaxi) skulle utredas som alternativ för framtida kollektivtrafik. Även snabbussarna med BRT-systemet utreddes och kostnadsberäknades. Beslutet att bygga en spårväg fattades 2021 och året därpå blev det klart med statlig delfinansiering. Men då började allt bli riktigt rörigt.
År 2022 var ju också valår och det mobiliserades hårt mot spårvagnarna. En nyckel fanns hos Liberalerna som sagt ja till spårväg, men som ändå ville ingå i den segrande (?) borgerliga alliansen, som var emot. En annan nyckel var Utvecklingspartiet Demokraterna (UP), som gått till val på att stoppa spårvägen men som (visade det sig) stödde en rödgrön spårvägsmajoritet.
För precis två år sedan avslogs en motion om att stoppa planerna, då det visade sig att L stod fast vid sitt ursprungliga ja. Klart att bygga? Nja, UP hade också fått igenom en folkomröstning om spårvägen som skulle hållas först vid EU-valet 2024. Den hölls också, men inte om spårväg där planerna kommit för långt. Här en kommentar från UNT ledare om det spektaklet (27/5 2024).
Sedan kom ändå byggstarten, i augusti i fjol, med påföljande avstängningar och trädkapningar. Dags för samling, att göra det bästa av situationen? Definitivt inte! Fem partier är tydliga med att de tänker riva upp planerna om de får väljarnas förtroende nästa höst (UNT 9/1). Punkten när det är för sent har i alla fall inte nåtts ännu, tillägger man.
Projektet går lite som på kryckor. Själva upphandlingen har överklagats i flera instanser och inte avgjorts ännu. Avstängningen av Dag Hammarskjölds förlängs på grund av ”överraskningar” under jord. En positiv nyhet är att länsstyrelsen vill säga ja till högbron i Ultuna, på förhand kanske det svåraste hindret för hela bygget (6/5). Men det är inte avgjort.
Spårvagnar är inte vansinniga i sig, men hela frågan är vansinnigt illa hanterad i Uppsala. Kohandel och maktanspråk, högt över huvudet på väljarna, lägger sten på sten för ett grundmurat politikerförakt. Ansvaret faller inte alls bara på den sittande majoriteten, spårvägsbyggarna.
Protesterna kommer till uttryck av detaljer i stadsplaneringen, ett nytt stängsel eller ännu en oönskad bilkö. Eller när en förskola stänger. I morgon tisdag 18.00 håller Uppsala kommun ett digitalt informationsmöte om ”bakgrunden till projektet och hur vi kom fram till att spårväg är det bästa alternativet”. En modererad chatt blir det också. Stormvarning är härmed utfärdad.