Håkan Lindberg (till höger) från Leufstabruks bryggeri har kritiserat förslaget om gårdsförsäljning. Till vänster Jimmy Frieberg.
Det är lika bra att erkänna det direkt. För mig har det alltid legat något av ett romantiskt skimmer över tanken på gårdsförsäljning (av alkoholhaltiga drycker).
Jag är förstås inte omedveten om det i alla fall tidigare så starka sambandet mellan tillgänglighet och konsumtion, inte heller om hur stora alkoholens skadeverkningar faktiskt är. Och det finns också goda skäl att behålla huvuddragen i den svenska lösningen med strikt kontroll och Systembolaget.
Däremot lockas jag av tanken att kunna stanna till vid ett bryggeri på väg till stugan, kika in, snacka lite med dem som jobbar där och kanske köpa med mig en öl eller två. Eller varför inte detsamma på en vingård i södra Sverige, kanske först sitta ute i solen och njuta ett glas Solaris?
Därför borde jag vara själaglad över att riksdagen i onsdags röstade ja till gårdsförsäljning. Från och med i sommar kommer det därmed att vara tillåtet för producenter av alkoholhaltiga drycker att sälja sina varor på plats, att inte behöva ta omvägen över Systembolaget. Det vill säga, precis som det ser ut i alla andra EU-länder.
Eller nästan i alla fall. Den svenska gårdsförsäljningen är nämligen väldigt svensk till sin utformning. Nästan så att man inte bör tala om den som gårdsförsäljning.
Denna så kallade stora frihetsreform för landets småbryggerier och vingårdar är nämligen så hopplöst hårt reglerad att det kanske inte blir så mycket direktförsäljning alls. I alla fall om Folkhälsomyndighetens föreskrifter om hur lagen ska tolkas blir verklighet. I en debattartikel publicerad på unt.se (22/4) förklarar Håkan Lindberg från Leufstabruks Bryggeri att gårdsförsäljningen blir så ”krånglig, dyr och administrativt tung att den i praktiken kan bli omöjlig för små företag”.
Ovanpå detta ska landets kommuner få möjlighet att styra öppettiderna för försäljningen, vilket ger ytterligare möjligheter att sabotera verksamheten. I Stockholms stad flaggar man till exempel för att gårdsförsäljningen ska ha samma öppettider som Systembolaget. Något som i praktiken minskar försäljningsfönstret till lördagar och någon timme efter att man slutat jobbet.
Det är svårt att förstå hur regeringen fumlat bort den här frågan. Om man vill låta lokala bryggerier och vingårdar sälja sina produkter lättare, får man ta fram en lagstiftning som faktiskt gör det möjligt. Inte, som nu, säga att det ska vara tillåtet, men i praktiken reglera det så hårt att det inte kommer att kunna genomföras.
Så, nykterhetsrörelsen kan andas ut. Allt kommer att bli som förut. Regeringen låtsas nämligen bara att den är för gårdsförsäljning.