Den som går in på hemsidan minpension.se för första gången när hen passerat 60 år är nog tyvärr inte så ovanlig. Det har sannerligen inte saknats information under yrkeslivet. Man borde ha sett om sitt hus för länge sedan. En pyramid i glada färger har skymtat förbi i de många utskicken. Inkomstpension, premiepension, tjänstepension. Och högst upp det dåliga samvetet, det man ”ska leva på” under ålderns höst: det egna sparandet.
Å andra sidan – har man nu ”jobbat hela livet” ska det väl inte vara några problem? Visserligen med ett studieuppehåll och några år med deltid, men lönen har varit stabil och hyfsat bra, särskilt de senaste 20 åren. Minst 40 års kneg har det ändå blivit, det är den bild man har.
Så kommer ”domen”. Det blir kanske 60 procent av slutlönen i pension om man jobbar tills den kommande riktåldern 67 år, enligt prognosen på Min pension. Är det verkligen inklusive tjänstepensionen, tänker man, de där mejlen om den förmånliga försäkringen som arbetsgivaren fixat? Ja, allt ingår, till och med vissa privata försäkringar. Dags att se om sitt hus på allvar. Hur mycket behövs för att betala räkningarna varje månad?
”Pensionsraset fortsätter” lyder rubriken på en ny rapport från försäkringsbolaget Folksam (7/5). Där konstateras att ”den allmänna pensionen fortsätter att sjunka och är nu, i genomsnitt, nere på 43 procent av slutlönen”. Sedan tillkommer i genomsnitt 20 procent i tjänstepension, även det en sänkning från tidigare nivåer. Den totala pensionen har på 20 år sjunkit från 86 till 67 procent av slutlönen, enligt Folksam.
Men om vi backar bara en dryg månad, till den 25 mars, kom det goda nyheter från Pensionsmyndigheten. Kompensationsgraden, alltså pensionen dividerad med slutlönen, har tvärtom ökat. Tack vare den höjda pensionsåldern (2023) fick alla födda 1958 som gick i pension 2024 i genomsnitt sju procentenheter högre pension i förhållande till slutlönen.
Hur hänger det här ihop? Jo, man kan räkna på lite olika sätt för att få fram snittvärden av svenskars pensionsuttag. Vilket förstås gynnar dem som vill så tvivel om systemets hållbarhet. De som uppenbart skulle tjäna på detta, att vi tror att vi får en dålig pension, är alla aktörer som vill sälja på oss privata försäkringar eller panikstarta ett sparande för att dryga ut inkomsten på äldre dar.
Sedan kan det också finnas politiska skäl att måla allt i svart. ”Det grundläggande är att det ska löna sig att arbeta och att ha arbetat”, sade S-ledaren Magdalena Andersson i sitt första maj-tal. Socialdemokraterna vill utreda en höjning av pensionen för de som har jobbat mer än 40 år.
Det tajmar mycket väl med Folksams förslag veckan senare, om höjda avgifter för att göra systemet ”rättvist och robust igen”. Att S själva varit i högsta grad delaktigt i att göra det orättvist (UNT Ledare 11/4) talar Andersson tystare om. Höjningarna av de lägsta pensionerna för tre år sedan raderade i princip ut respektavståndet mellan de som jobbat och de som inte jobbat.
Neutrala Pensionsmyndighetens ansträngningar till trots är det svårt att måla blivande pensionärers ekonomi i några ljusare färger. Ska man lyfta fram något är det att det är en mycket god affär att fortsätta jobba något eller några år till, med full lön och mycket låga skattesatser. Den som överväger att öka sitt sparande kraftigt bör ta med det i ekvationen.
Den 60-plussare som loggar in på pensionssajten kan bortse från de svartaste rubrikerna men också ta de ljusare löftena med en nypa salt. Det blir en reality check och visst är det hög tid att se om sitt hus.