Valet av Simona Mohamsson bär flera likheter med när Centerpartiet valde Muharrem Demirok. Hon måste undvika att upprepa hans misstag.
Simona Mohamsson ärver ett parti i kris. Liberalerna ligger fast på drygt två procent i mätningarna och chansen att klara riksdagsspärren är liten.
Men ingenting är omöjligt. För att hon ska lyckas ta Liberalerna ur det hopplösa läget krävs ett modigt ledarskap:
1. Gör inte som Demirok
Valet av Simona Mohamsson bär flera likheter med när Centerpartiet valde Muharrem Demirok. Okänd kommunpolitiker, utan erfarenhet av rikspolitiken. Båda var varken första- eller andrahandsvalet. Mohamsson inte ens trea.
Demirok visste att han valdes på ett svagt mandat. Han valde därför att göra få förändringar i partitoppen, sätta två besvikna partiledarkandidater i presidiet och behålla i princip hela Annie Lööfs stab. Att Demirok inte valde sitt eget lag var hans största misstag.
För att Mohamsson ska lyckas måste hon handplocka sitt eget lag, med folk som hon litar på och som tror på hennes vision för partiet.
2. Välj en erfaren partisekreterare
Mohamssons största svaghet är att hon saknar politisk erfarenhet på hög nivå, trots fyra år i partistyrelsen. Hon har varit vice ordförande för ungdomsförbundet, lett socialnämnden på Hisingen i Göteborg, var trea på EU-vallistan och har bara varit partisekreterare i två månader.
Därför behöver hon en partisekreterare med gedigen erfarenhet av regerings- och riksdagsarbete, att leda valrörelser och att valla folkpartister åt samma håll.
3. Sparka Mats Persson – och ta hans jobb
Trots att Mats Persson är minister och sannolikt ville bli partiledare, visade det sig att hans stöd i partiet är försvinnande litet. Han är en av arkitekterna bakom L:s vägval att samarbeta med SD. Det kan ha kostat honom partiledarskapet.
De tunga länsförbunden Stockholm och Uppsala – där L historiskt har haft starkt väljarstöd – har sedan vägvalet svårt för SD-samarbetet. Sedan dess har både deras väljare och medlemmar övergett partiet. För att klara spärren behöver Mohamsson mobilisera deras gräsrötter i valrörelsen. Att peta Mats Persson skulle skicka en skarp signal till dem.
Sedan borde Mohamsson ta över hans post som arbetsmarknads- och integrationsminister. Det är sakområdena som hon kan bäst och har kortast startsträcka att ta över. Någon annan kan bli utbildningsminister. Kanske utöka Lotta Edholms portfölj?
Simona Mohamsson borde peta arbetsmarknads- och integrationsministern Mats Persson – och ta hans post.
4. Lämna blockpolitiken
Liberalerna har inget att vinna på att gå till val med Tidöblocket. Oppositionens övertag över Tidöpartierna växer alltjämt och ligger nu över 10 procentenheter i mätningarna. Och när väljarna flyr Tidöpartierna är det verklighetsfrånvänt att tro att det är just Tidösamarbetet som kan rädda L. Tvärtom finns en efterfrågan på ett mittenalternativ, eftersom var fjärde väljare inte vill ha Ulf, Magdalena eller Jimmie som statsminister.
Men L är rädda för en svekdebatt. Att stå själv i mitten, som Annie Lööf, visade sig vara svårt. Men de skulle inte bli ensamma. Genom att samarbeta i mitten blir det lättare att hålla emot trycket från storpartierna och driva en liberal agenda med trovärdighet.
När väljarna flyr Tidöpartierna är det verklighetsfrånvänt att tro att det är just Tidösamarbetet som kan rädda Liberalerna. Tvärt om finns en efterfrågan på ett mittenalternativ.
5. Strunta i M-väljarna
Förra valet överlevde L tack vare moderata stödröster. Men den här gången har konkurrensen om M-väljarna hårdnat, eftersom KD också hotas av spärren och M inte vill bli mindre än SD igen. De tidigare alliansväljarna som röstade på S i valet 2022, de så kallade Magdamoderaterna, är fler. Men de går inte att vinna utan att Mohamsson utesluter ett SD-samarbete, eftersom det var därför de flydde till S till att börja med.
Simona Mohamsson har potential att skrälla. Lyckas hon rädda Liberalerna kommer hon gå till folkpartihistorien. Men då måste hon våga vara offensiv.
Har hon råd att inte vara det?