Det är talande för hur illa fungerande tågpendlingen mellan Uppsala och Stockholm är, att Mälartågs ansvar för trafiken kan betraktas som en framgång. För det är en ”framgång” med vissa förbehåll.
Det var i augusti förra året som SJ kom med beskedet att man bestämt sig för att lägga ner Uppsalapendeln redan i december samma år, trots att man tidigare förbundit sig att köra tågen fram till och med 2025.
Någon månad senare förklarade Mälardalstrafik att man skulle bygga ut sin trafik med Mälartåg för att ersätta SJ:s tidigare trafik. Beskedet togs emot med en blandning av hopp och misstro.
Å ena sidan: en fungerande järnvägstrafik mellan Uppsala och Stockholm är livsviktig för Uppsala och alla de Uppsalabor som arbetar i Stockholm. Om inte pendlingen fungerar blir det plötsligt inte lika attraktivt att bo kvar här, inte minst gäller det småbarnsföräldrar som måste lämna och hämta på förskolan.
Å andra sidan: Hur skulle Mälartåg kunna skala upp trafik tillräckligt mycket för att redan i början av 2025 kunna ersätta SJ:s tidigare trafik? Fanns det verkligen tåg och personal nog för den ambitiösa planen eller skulle läget bli etter värre för de redan luttrade tågresenärerna?
Ett knappt halvår senare har vi början till ett facit (UNT 24/6). Och trenden från tidigare i år verkar hålla i sig – trots farhågorna om motsatsen lyckas Mälartåg bättre än SJ. Eller mindre dåligt kanske man ska säga.
Enligt appen 1409, som för statistik över avgångarna mellan Uppsala och Stockholm, kom 79 procent av SJ:s tåg fram med mindre än fem minuters försening under 2024. Hittills i år är samma siffra för Mälartåg 88 procent. Det är inte bara en tydlig förbättring, utan också en bra bit snittet för Uppsalapendeln under åren 2018-2024.
Men att det hittills är mindre dåligt än tidigare betyder inte att det är bra. Vad siffrorna säger är ju att mer än var tionde tåg fortfarande är rejält försenat.
Det är plågsamt uppenbart hur viktigt det är med en satsning på järnvägen – och att fyrspåret verkligen måste komma på plats.
Man kan skoja hur mycket man vill om uttryck som livspusslet, men om bägge föräldrarna i en familj arbetar i Stockholm och man har barn som måste hämtas från förskola och skola, då måste tågen fungera. Annars fungerar inte livet.
Så det kanske stämmer att pendlingen har blivit mindre dålig, men det är en klen tröst för dem som fortfarande sitter fast på försenade tåg.