Den som är särskilt begåvad har högt IQ, älskar kunskap, lär sig snabbt, vill veta hur allt fungerar och vill ständigt undersöka nya saker. Kasper Scheinert Sörbom är en av dem. Men skolan har dålig kunskap om de särskilt begåvade. En understimulerad person med särskild begåvning kan uppvisa samma symptom som personer med adhd. Det gör det svårt att upptäcka dem och ge dem den stimulans de behöver.
LÄS MER: Svalt intresse från skolorna
– Jag kan bli orolig och irriterad, pratig och jag upplevs nog ibland som störande och lite stökig, kanske också tankspridd och lite glömsk. Fast det var mycket värre när jag var yngre, säger Kasper Scheinert Sörbom.
Han fick reda på att han var särskilt begåvad i höstas när skolan ville undersöka om han hade adhd. En dags psykologsamtal och tester avslöjade att stöket och pratet i skolan berodde på att han var understimulerad, hade för litet att göra på lektionerna.
– Det går för sakta i skolan. Jag bara väntar och väntar. Det gör att jag sitter och tänker på andra saker eller pratar. Jag vill gå framåt snabbare, få utmaningar, säger Kasper.
Särskilt begåvade elever är ofta intresserade av ämnen långt utanför skolans ramar. Kasper intresserar sig för allt mellan himmel och jord.
– Han kan ta mina böcker i psykologi eller läsa på nätet om kreationism eller filosofi. Det är ofta på en hög abstraktionsnivå, säger Kaspers mamma Camilla Scheinert.
I och med att särskilt begåvade är så intressestyrda så kan de ha svårt att engagera sig i saker som inte lockar dem. Det leder till att de kan underprestera i ämnen som de tycker är ointressanta, och ligga under snittet i sin klass när det gäller betyg.
– Jag pluggar aldrig till proven men det brukar ändå gå ganska bra. Jag missar ofta på en del småsaker så det blir inte alltid full pott, säger Kasper.
Camilla Scheinert anser att skolan är för betygsdriven för att passa de särbegåvade.
– Eleverna förväntas utveckla sin kunskap i steg och eftersträva bra betyg. Det är inget som de flesta särskilt begåvade barn bryr sig så mycket om. Deras belöning är kunskapen i sig, säger hon.
Linda Eriksson, 27 år från Uppsala, är ansvarig för Mensa Uppsalas Gifted Children Program. Hon är i samma situation som Kasper fast hon var dessutom högpresterande i skolan. Det innebar att hon fixade toppbetyg, samtidigt som hon slukade kunskap långt över kamraternas nivå.
– Jag var en enorm perfektionist, och kunde därför få höga betyg, men hade nog även litet tråkigt i skolan. När jag inte satt och tänkte på annat så hjälpte jag mina kamrater. Jag skulle behövt mycket högre utmaningar för att kunna utvecklas till min fulla potential, säger hon.
Det vill Kasper också men han förstår att det kan vara problem.
– Det blir ju väldigt svårt att anpassa undervisningen bara för mig och man måste ju tänka på alla elever i klassen. Det finns många med olika behov, säger han ödmjukt.
Skulle du vilja gå i en egen klass?
– Nej. Jag trivs i min klass och med mina klasskompisar. Jag är som alla andra fast jag har lite annorlunda intressen.
Linda Eriksson tror inte det behövs jättestora förändringar för att skapa ett bättre skolklimat, utan främst en större medvetenhet.
– När jag är ute på skolorna och föreläser om särskilt begåvade brukar jag föreslå att man bildar en grupp som träffas en gång i veckan samtidigt som man tillåter lärarna att gå utöver läroplanen för att öka motivationen. Jag tror inte man ska skapa särskilda klasser för särskilt begåvade. Den sociala biten och att umgås med andra i klassen är viktig, säger hon.
Camilla Scheinert skulle vilja att skolorna gav lärarna det stöd de behöver för att upptäcka de här eleverna och ge de en bättre anpassad skolgång. Det kan handla om att arbeta i snabbare takt, få mer utmaningar och fördjupa sig i olika ämnen.
– Men det saknas i dag, säger hon.