Marianne van Rooijen, sjukhusdirektör Akademiska sjukhuset, säger att det finns ett glapp mellan förväntningarna på vården och vad samhället har råd med.
Akademiska sjukhuset har gjort ständiga förluster i 30 år. Sparpaketen har avlöst varandra genom åren, men effekten har uteblivit. I fjol slogs ett nytt rekord när gapet till en ekonomi i balans landade på 1,2 miljarder.
Men nu är det allvar, är beskedet från regionen: Pengarna är slut och det finns inget sparat i ladorna.
Det är bakgrunden till beskedet som kom tidigare i år, att sjukhuset behöver minska personalstyrkan med 650 personer under 2025. Som UNT rapporterat har Vårdförbundet protesterat mot beslutet. Oron är stor att slutkörda sjuksköterskor på akutmottagningen och vårdavdelningarna ska tvingas springa ännu snabbare för att få ihop sin arbetsvardag.
Sjukhusets högsta chef, sjukhusdirektör Marianne van Rooijen säger att det nuvarande sparpaketet har ett mycket skarpare innehåll än de tidigare.
– Det har inte varit så här tydligt tidigare, och vi har inte varit tillräckligt skarpa i att tänka nytt. Nu måste vi tydligt komma i gång med neddragningarna, säger hon när UNT ringer.
Hon berättar att alla i sjukhusledningen fått i uppdrag att se hur de kan minska på personalen inom sina respektive områden. I ett första steg har de identifierat totalt ungefär 100 tjänster.
Samtidigt har sjukhuset redan nu stängda vårdplatser till följd av brist på framför allt sjuksköterskor. Om man lyckas anställa de sjuksköterskor som behövs för att sjukhuset ska kunna hålla sina vårdplatser öppna, så innebär det i sin tur att det krävs ännu större minskningar av personal på andra håll.
Det kommer att få konsekvenser.
– Beslutet från regiondirektören om personalneddragningar är väldigt tydligt med att det här också kan påverka arbetsmiljö och produktion, säger Marianne van Rooijen.
En titt i backspegeln visar att underskotten för Akademiska sjukhuset inte är något nytt problem.
UNT har gått igenom årsredovisningarna tillbaka till 1996 och inte hittat ett enda år med ett plusresultat. Några enstaka år har sjukhuset varit uppe och nosat på ett nollresultat med förluster på mellan 24 och 38 miljoner kronor. Regionens chefsekonom kan på en direkt fråga inte svara på frågan när sjukhuset senast gick plus.
Under många år räddades situationen av att Region Uppsala som helhet gjort stora vinster. Men något stort överskott som kan balansera upp Akademiskas förluster finns inte längre. Årets prognos pekar på att regionen som helhet gör en förlust på drygt 200 miljoner.
Enligt Marianne van Rooijen beror de skenande kostnaderna delvis på en önskan om att ge patienterna den bästa tillgängliga vården.
– Jag tror att vi har en förväntan från både patienter och politiker att vi ska ge den allra bästa vården när det kommer nya behandlingar. Och det har vi som samhälle inte råd med. Ibland är inte heller den nya behandlingen den bästa för en enskild patient, säger hon.
Borde ni från sjukhuset ha sagt ifrån, att vi måste avstå från de dyraste behandlingarna?
– Det är extremt svårt att göra de prioriteringarna och vi har inte lyckats fullt ut helt enkelt. Mellan 2021 och 2023 har vi gjort effektiviseringar som motsvarar 976 miljoner, samtidigt har vården fördyrats.
Är det där ni kommer att landa, att ni måste säga nej till att behandla patienter?
– Vi behöver prioritera annorlunda, kanske erbjuda färre återbesök, göra klokare val och fundera på om alla prover verkligen behövs. I vissa fall tar man kanske ett extra blodprov bara för att se att det går åt rätt håll för en patient.
Nya behandlingar gör att fler sjukdomar kan botas i dag än tidigare. Vissa behandlingar har blivit billigare, men det finns också dyra mediciner och utrustning som gör att kostnaderna skjuter i höjden.
Det låter som små kostnader i sammanhanget, kan det verkligen spara en miljard?
– Om man verkligen ska få ekonomi i hälso- och sjukvården så behöver man titta på hela systemet. Det handlar om allt från kommunal vård till universitetssjukhusen.
När vi har skrivit om neddragningar i till exempel psykiatrin har det blivit stora protester och ni har tvingats backa. Hur ska ni få acceptans för besparingarna?
– Både patienter och personal gör det man uppfattar som det bästa för patienten. Det finns en oro när vi sparar. Men det är en svår balansgång. Och alla förändringar till det sämre blir ju väldigt oroande. Men det kanske inte blir sämre, det kanske bara blir annorlunda och en del i den utveckling av vården som alltid sker.
När kommer det konkreta besked om var det ska sparas?
– Det kan jag inte svara på nu. Budgeten är en stor fråga för oss och vi har avrapporteringar i sjukhusledningen varje vecka. Alla åtgärder kommer att förhandlas innan något beslut fattas, säger Marianne van Rooijen.