Evangelos Balanikas kom till Sverige med sin fru, som också är sjuksköterska, för ett år sedan. Han har lång erfarenhet i yrket och två masterutbildningar från grekiska universitet.
– Språket är det svåraste, kommunikationen var inte perfekt från början men det blir bättre och bättre. Även kulturellt måste vi anpassa oss. Vi behövde lite tid, men nu känns det bra, konstaterar han.
Evangelos Balanikas tänker sig en framtid i Sverige tillsammans med familjen.
– Sverige är ett bra land för barn. Därför vill vi stanna, säger han.
Han är lite stressad och intervjun blir kort. Patienterna på avdelningen en trappa ner väntar.
Förra året kom sex grekiska sjuksköterskor till Akademiskas ortopedavdelningar 70 A och B och ytterligare två har anslutit. Syftet var att minska sjuksköterskebristen och stärka kompetensen med erfaren personal som också kan bidra med nya perspektiv.
En konsekvens av projektet är att ortopeden sedan årsskiftet helt kunnat sluta med hyrsköterskor.
Det säger Viktor Näslund som är biträdande verksamhetschef på ortopeden. Tillsammans med biträdande avdelningschef Anton Gavell har han varit djupt involverad i projektet. Båda är imponerade över grekernas driv och ödmjuka förhållningssätt.
– Parallellt med det här projektet har vi rekryterat som vanligt och just nu upplever vi faktiskt ingen större brist på sjuksköterskor, säger Viktor Näslund.
Fram tills dess att grekerna fått sin svenska legitimation har de läst svenska på halvtid. Resten av tiden har de gått dubbelt med befintlig personal, i alla fall större delen av tiden.
Är det inte belastande för personalen att ha någon som går bredvid och som inte kan språket så bra?
– I början var nog en del av våra undersköterskor nervösa men ganska snabbt märkte man att grekerna var till hjälp. Det blev ett lyft för undersköterskorna, säger Anton Gavell.
Men alla håller inte med.
– Det är klart att det är extrajobb att ansvara för en som går dubbelt när vi nästan alltid har kort om folk. Och det är först nu efter något år som grekerna kunnat bidra på riktigt, säger sjuksköterskan Vera, som inte vill uppge sitt efternamn.
Hon kan räkna upp i alla fall tolv sjuksköterskor som slutat eller ska sluta det senaste året, av olika anledningar. En har gått i pension, några har varit vikarier, resten har sökt sig till andra avdelningar, arbetsplatser eller börjat plugga.
Bara den sista månaden har fyra sköterskor slutat. Vera är själv en av dem.
– Det är en ohållbar arbetsmiljö här. Sen i slutet på förra året har det bara blivit värre. Bemanningen är hela tiden den minsta möjliga, det har funnits pass när jag inte hunnit kissa på en hel dag.
Viktor Näslund håller inte med om att avdelningarna har kort om folk.
– Vi har full bemanning och minskande sjukskrivningstal. Det är dessutom bara sex sjuksköterskor som avslutat fasta anställningar det senaste året. Sen har vi i ledningen stor förståelse för att det i perioder har varit en arbetsbelastning för våra medarbetare när vi integrerat våra nya grekiska sjuksköterskor och andra nyanställda. Och vid korttidssjukskrivningar kan det vara svårt att snabbt bemanna upp utan att beordra in personal. Så är det överallt inom vården.
Till ortopeden kommer många äldre patienter och en hel del som är dementa. Då blir språket och kommunikationen extra viktig menar Vera.
– Det har försvunnit så mycket kompetens med alla som slutat. Även om det nyanställs så blir det mest nyutexaminerade sjuksköterskor som inte har erfarenhet och så grekerna som har svårigheter med språket. Belastningen på oss andra ökar hela tiden.
De grekiska sjuksköterskorna har introducerats framför allt av undersköterskor. En av dem är Kim som handledde en grekisk kollega i många månader.
– Jag förstod inte att jag skulle få fungera som SFI-lärare också, i fyra-fem månader. Det blev väldigt tungt.
Kim vill inte uppge sitt riktiga namn. Hen är rädd för repressalier av ledningen.
– När jag började här fanns en familjär stämning och vi på golvet hjälptes åt, oavsett yrkesroll. Så är det inte längre, det är kaos och nu litar man inte på någon.
Kim skyller inte situationen enbart på sina grekiska kollegor utan menar att det är en nedåtgående spiral. När personal med mycket erfarenhet och kompetens slutar påverkas arbetsmiljön för alla.
– Det är en kombination av att de flesta nyanställda är nyutexaminerade, att ledningen inte lyssnar på oss på golvet och att de grekiska kollegorna inte bara har svårt med språket utan även är vana att arbeta på ett annat sätt. Vi är vana att jobba i team, det är inte de.
En annan sak som Vera och Kim har svårt att förstå är att deras grekiska kollegor tjänat många tusenlappar mer än de som handlett, även när de gått dubbelt som omvårdnadsassistenter. UNT har tagit del av ortopedens lönelistor och kan konstatera att skillnaden är drygt 15 000 kronor mellan en nyutexaminerade sjuksköterska och den grek som tjänar mest.
– En sjuksköterska som handlett en grek har haft runt 8 000 kronor mindre än greken, fast den gått som assistent. Det är inte rimligt, säger Vera.
Lönerna för grekerna är satta efter vad en svensk sjuksköterska med samma utbildning och erfarenhet hade fått, förklarar Viktor Näslund.
– Fler har masterutbildningar och många år i yrket. De tillför ju mycket kompetens, erfarenhet och nya perspektiv. Vi hoppas att de kommer att stanna länge hos oss.
Men är det rimligt att de tjänar 8 000 mer än personalen som skolat in dem?
– Det är den policy vi har. En svensk erfaren sköterska som skolas in kan också ha högre lön än den som handleder.
Och kritiken om den hierarkiska arbetsmiljön?
– Det är inget vi fått till oss. Vi hade möte senast i går och det var ingen som sa något. Men om det är så att man inte vågar framföra kritik så är det jättetråkigt och något vi måste ta tag i.
Även Vårdförbundet har invändningar mot rekryteringen av de grekiska sjuksköterskorna.
– Både vi och Internationella sjuksköterskerådet är kritiska till den här typen av arbetsgivarinitierade utlandsrekryteringar. Det finns så många nackdelar, säger Jenny Reinholdsson, tf avdelningsordförande på Vårdförbundet.
– Sjuksköterskorna behövs hemma i Grekland, nu försvinner kompetens från hemlandet. Sådana här projekt innebär också stora rekryteringskostnader och belastning på befintlig personal. Däremot ska man förstås välkomna vårdpersonal som söker sig till Sverige på egen hand och vill bo och arbeta här av olika skäl.
De stora löneskillnaderna mellan den grekiska personalen och den sjuksköterska UNT talat med kommenterar Jenny Reinholdsson med att Vårdförbundet är allmänt kritiska till att region Uppsala inte använder sig av den avtalsenliga dialogmodell som finns.
– Ta sjuksköterskestudenternas upprop. De begär ju bara avtalsenlig lön, det minsta man kan begära. I region Uppsala ligger i princip alla sjuksköterskor för lågt i snitt jämfört med resten av landet.
I stället för att hitta på "out-of-the-box"-projekt som detta borde arbetsgivaren jobba med arbetsmiljön för att behålla den personal man har, menar Jenny Reinholdsson.
– Se över lön, arbetstider och kompetensutbildningar på arbetstid. Då kanske personalen vill vara kvar.
På det svarar Viktor Näslund att man gör allt man kan för att personalen ska trivas.
– Till hösten kommer vi till exempel att kunna erbjuda sjuksköterskor fortbildning inom ortopedin på betald arbetstid.