Erik Pelling menar att Stadsteaterns förra vd och styrelse bör beviljas ansvarsfrihet eftersom man inte ”kastar en enskild person under bussen bara för att det blivit fel”. Som om det var ett litet fel, en fadäs, en bagatell. Men det handlar om 37 miljoner kronor.
Den förra vd:n och styrelse hade ett uppdrag, med hög lön och generösa arvoden just för att vara kompetenta, för att ha koll och för att kontrollera, det vill säga göra sitt jobb. Om de nu underlåtit att göra sitt jobb bör det ju få konsekvenser. Är inte poängen med "ansvarsfrihet" att vd och styrelse ska kunna hållas ansvariga när de inte gjort sitt jobb?
"Det är praxis att följa den auktoriserade revisorns rekommendation" säger Pelling. Ett märkligt uttalande eftersom den rekommendationen kommer från samma revisionsbolag, PwC, som missade att upptäcka fel begångna under flera år. Fel som nu resulterat i ett underskott på 37 miljoner. Det torde vara läge att inte följa praxis denna gång.
”De (tidigare vd och styrelse) har heller inte haft anledning att tro att siffrorna var missvisande”, säger Pelling vidare. Men en vd och en styrelse ska väl inte ”tro”, de ska väl ha koll och kontrollera? Om tidigare vd:s och styrelsens försvarstal går ut på att man ”trott” att allt var okej undrar man ju hur det kan vara så slappt när det handlar om så stora pengar. Och att Pelling tycker att ”tro” räcker som ursäkt är anmärkningsvärt. En styrelsen ska ju ha koll på balansräkningen!
Som Jacke Sjödin så träffsäkert skrev i en krönika häromdagen: Låt Hildur, Jackes redovisningskonsult, sköta den offentliga ekonomin, för hon hade direkt upptäckt underskottet. Ja, vem som helst med ett minimum av ekonomiska kunskaper hade upptäckt det. Så det är ju tämligen självklart för alla, utom kommunstyrelsen – USAB, att revisorn inte gjort sitt jobb.
Och nu ser det alltså ut som de inblandade i denna härva kommer att beviljas ansvarsfrihet! Var går egentligen gränsen för när en vd och en styrelse inte ska beviljas ansvarsfrihet? Vilket slarv eller underlåtenhet är tillräckligt stor för att Erik Pelling och Stefan Hanna ska välja att inte bevilja ansvarsfrihet?
Det är nog en fråga som de flesta kulturarbetare och kulturarrangörer ställer sig nu.