"Vad ska jag ens existera för om jag inte kan ta mig ut och cykla?" undrar Sara Hallén som är en aktiv person med stort behov av att få komma ut.
– Hur ska allt bli?
Sara Hallén är orolig. Och arg.
– Hur ska jag få upp byxorna efter dassbesök? Hur ska jag ta mig ut ur lägenheten? Hur kommer det att se ut härhemma? Jag kan ju inte dammsuga och diska och allt sånt som ni friska typer gör.
Vi träffar Sara Hallén en fredag eftermiddag, hennes allra sista dag med personlig assistans. Solen lyser in på henne där hon sitter i rullstolen i sin lägenhet i Sävja. Bredvid henne står Pernilla Argus Wahlqvist, som varit en av Saras personliga assistenter i mer än tio år men som idag jobbar sitt sista pass.
Pernilla försöker hålla ihop för Saras skull, men får vid några tillfällen svårt att hålla rösten stadig.
– Jag är såklart orolig för vad som kommer att hända med Sara nu. Jag behöver hjälpa henne med allt.
Många Uppsalabor känner nog igen Sara Hallén. Hon brukar åka runt i Uppsala i sin trehjuliga rullstol, den hon kallar Trullen och som är pimpad med mängder av gosedjursdalmatiners.
Många Uppsalabor känner nog igen Sara Hallén: hon brukar åka runt i Uppsala i sin trehjuliga rullstol som hon smyckat med massor av gosedjursdalmatiners.
För 29 år sedan bodde hon i Florida, var nygift och jobbade som pilot. Hon har inga minnen av kraschen som förändrade hennes liv den där dagen i april 1996. Men hon har fått berättat att hon var på väg hem på sin röda motorcykel och att bilen som svängde ut på motorvägen inte såg henne.
Det var länge osäkert om Sara skulle överleva. När hon till slut vaknade efter månader i koma var hon delvis förlamad på vänstra sidan av kroppen. De permanenta skadorna på hjärnan har också gett henne en intellektuell funktionsnedsättning.
Efter olyckan flyttade Sara hem till Uppsala. Här har hon under många år haft 78 timmar personlig assistans i veckan beviljad. Fram till nu. Nu har Uppsala kommun dragit in hennes personliga assistans, i stället får hon hemtjänst.
– Hemtjänst innebär ju besök av många olika personer. Sara behöver hjälp att kommunicera och personer som förstår henne. Som assistent har man en jätteviktig roll, säger Pernilla Argus Wahlqvist.
Sara Hallén växte upp i Uppsala, men flyttade som ung till Florida där hon jobbade som pilot och extraknäckte som modell, bartender, aerobicsinstruktör och nattklubbssångerska.
Sara Hallén bodde i Florida och var nygift med en amerikansk man när hon blev påkörd av en bil och skadades mycket svårt.
Som UNT rapporterat har det blivit allt svårare att få personlig assistans. Sedan 2021 har andelen personer som beviljas personlig assistans i Uppsala minskat med 27 procent. Vi har tidigare berättat om 23-årige David Rosander, som drömmer om att studera men som inte kan det eftersom Uppsala kommun tycker att han ska ha hemtjänst i stället för personlig assistans.
Trenden att allt färre beviljas personlig assistans märks i hela landet, vilket fått såväl forskare som Justitieombudsmannen att larma om att kommunerna inte följer lagen.
En person som helt ideellt engagerat sig i Sara Halléns fall är Andreas Heeger, grundare av bolaget Addera assistans som fram till i vintras hade hand om Sara. Han har många års erfarenhet från branschen och var involverad när kommunen i höstas gjorde en omprövning av Saras behov. Bland annat begärde kommunen in intyg från läkare, psykolog och arbetsterapeut.
Han är helt oförstående till kommunens beslut.
– Det är solklart att Sara behöver personlig assistans och att Uppsala kommun tagit ett felaktigt beslut utifrån de intyg som skickats in, säger Andreas Heeger.
– Visst kan man förstå om det i ett nytt beslut blir några timmar upp eller ner. Men att gå från 78 timmar personlig assistans till noll timmar är helt obegripligt. Dessutom har Saras behov inte blivit mindre, utan har tvärtom ökat i och med att hon blivit äldre.
Katten Missis – eller Frugan, som Sara brukar kalla henne.
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) slår fast att personer med varaktiga begåvningsmässiga, fysiska eller psykiska funktionshinder har rätt till hjälp för att få "goda levnadsvillkor". Insatserna ska "anpassas till mottagarens individuella behov" och stärka förmågan "till ett självständigt liv".
Andreas Heeger tycker inte att Uppsala kommun följer lagen.
– Hemtjänst innebär punktinsatser: de kommer och lagar mat, tvättar lite eller tar en kort promenad. Men ser man till Saras behov, som lagen kräver, är hon en aktiv person med stort behov av att ta sig ut.
Hela Saras lägenhet är smyckad med favoritdjuret dalmatiner.
Lena Thalén, avdelningschef på Uppsala kommun, säger att hon inte kan uttala sig i ett enskilt fall. Men hon håller inte med om att Uppsala kommun är för hårda i bedömningarna.
– Vi förhåller oss till lagstiftning och praxis, och vi ser att vi oftast får rätt i domstol när ärenden överklagats, säger hon.
Är det rimligt att en person som tidigare haft 78 timmar personlig assistans blir av med allt?
– Generellt så kan ju lagstiftning och praxis ha ändrats sedan vi gjorde den förra bedömningen. De senaste åren har flera vägledande domar lett till en skärpning när det gäller att bedöma en persons grundläggande behov, säger Lena Thalén.
I klartext innebär det att en person behöver ha större funktionshinder för att få personlig assistans idag än vad man behövde för några år sedan.
Therése Fridström Montaya, forskare i juridik vid Uppsala universitet, har tidigare i UNT förklarat att det inte i första hand är lagstiftningen som blivit tuffare, utan snarare kommunerna som blivit hårdare i sina bedömningar: "Och när personer då överklagat så har domstolarna i sin tur gjort en ännu snävare tolkning, vilket blir vägledande för ännu snävare beslut i kommunerna. Det är en smått obegriplig utveckling för mig", har hon sagt.
Enligt Lena Thalén har socialtjänsten i Uppsala inga krav på att dra ner på kostnaderna vad gäller personlig assistans.
Varför har ni då blivit hårdare?
– Vi behöver följa praxis och lagstiftning så att det blir samma bedömningar för alla.
Lena Thalén säger att hon förstår att den som får ett förändrat beslut kan tycka att det är jobbigt.
– Vi är alltid noggranna med att informera om vilka andra insatser personen kan få, så som hemtjänst, ledsagning och daglig verksamhet för att personens behov ska kunna tillgodoses.
"Ni friska typer bara vaknar och går ur sängen och går på dass och gör frukost och sådant. Jag kan bara drömma om det", säger Sara Hallén.
Sara ger sig inte. Hon ska nu med hjälp av sitt tidigare assistansbolag skicka in en ny ansökan till kommunen med nya uppdaterade intyg från bland annat sjukgymnast, logoped och läkare.
Vi frågar Sara hur hon ser på framtiden.
– Vilken framtid? Det känns som att kommunen helst vill att jag tar livet av mig. Jag kostar för mycket.